Att bli gammal är fn inte lätt, tror det är bland det tuffaste man gör. För vad? för vem?
hela livet går man och strävar framåt, blickar framåt och planerar, men då man blir gammal då? vad ser man framåt mot då? Ska man se framåt, kanske det är försent att stanna upp och vara i nuet. Nuet som är det viktigaste vi har för nästa sekund är det borta.
Svärfar ligger på sjukhus, han är stundom här stundom där. Stundom i djup oro och ångest. Jag förstår jag lider med honom, älskade svärfar. Inte ett ont ord kommer från hans läppar, godheten själv. Jag känner mig vilsen med vet inte vad man kan göra, rädd att också trötta ut honom. Han är trött! Jag förstår, genomtrött. Slitit hela sitt liv i jordbruket, dag ut och dag in. Ingen rast ingen ro, bara hårt arbete. Mina tankar är med honom hela tiden. Jag ska nog åka dit imorgon och bara vara ett tag där, hos honom, vara i nuet och krama om honom. Svärfar älskade svärfar du är så go.